Emma&Frida

Det är söndag den 7:e februari, Emma och Frida sätter sig på ett plan mot Doha i Qatar. Det är kallt hemma, men vi vet att värmen väntar på andra sidan jorden. 
Väl inne på planet märker vi snart att vi inte ska sitta bredvid varandra. Emma blinkar lite åt gubben som sitter bredvid henne och ber snällt att han ska byta plats. Sagt och gjort, gubben gjorde sig ett riktigt nedköp. Hans nya plats blev nu i mitten av en skrikande barnfamilj. Tack gubbe lilla, du gjorde våran dag!

Frida sitter ytterst mot gången, Emma sitter i mitten och ett stolpskott till kille sitter längst in mot fönstret, med neddragen persienn (!!), vilket slöseri att låta honom sitta där.
Fyra timmar efter att flyget lyfte vaknar det sovande stolpskottet och utbrister ”Är vi fortfarande i Sverige?” . Hmm, nej, lilla du. Vi är fyra timmar från Sverige.
Flyget gick bra, maten kom när den skulle. Vilket betyder att Emma höll sig lugn och inget drama uppstod.

Framme i Doha där vi ska tillbringa sex timmar, händer inget mer än att vi tar fram datorn. Kollar på en film och Emma somnar i vanlig ordning. Yes. Thank you. Very much yes.
Flygresan mot Melbourne tog 14 timmar, ingen panik uppstod och vi var fortfarande levande när vi gick av. Precis innan vi skulle gå av planet sprutade flygvärdinnorna ned oss med någon slags spray. Än idag har vi ingen aning om vad det var, har inte orkat bry oss. Förmodligen var de väl sponsrade av anticimex.

När vi stiger in i Melbournes flygplats noterar vi snabbt att det är en jävla lång kö för att få komma in i landet. Som tur är får vi förtur, av vilken anledning har vi ingen som helst aning om. Vi bara smet förbi hela kön med ett asfånigt flin på läpparna. När vi väl är godkända för att få komma ut i det fria sätter vi oss i en taxi för att komma till St Kilda.

// Emma & Frida